Kalvträsk under 1800-talet del2

[Claes-Olav Bohman]

I slutet av seklet härjade tbc men det märkliga var att Söderströms-släkten tycktes immun mot den smygande sjukdo­men. Jag kan åtminstone ej erinra mig något fall av denna art.

Reinhold Boman ansågs som den "tätaste" pampen i byn. Han hade skog i myckenhet och ett bankkon­to vars storlek man blott kunde gissa sig till. Boman var även tolv­man. En nämndeman utsågs på den tiden som bekant icke på grund av meriter utan fast mer med hänsyn till en tjock plånbok. Tolvmans åliggande bestod ju ock­så främst i att nicka bifall till be­sluten i förekommande mål.

Fredrik Orsa "däri Brännen" var veteran bland timmerkörare. Jag minns honom som en undersätsig, något böjd gubbe med buskiga ögonbryn, hår på näsan och nasal- ljud i talet. Som den pliktmedvetna bolagsträl han var körde han tim­mer till långt fram på våren, men ansåg det olämpligt att "köra tibber om sobbaren".

Nicke Lustig var ej infödd utan bördig från Lubboträsk. Han hade en kraftig, välljudande sångröst liksom sina bröder och blev följaktligen "uppsjungare" i den nya kyrkan vilkens tillkomst hade beslutats vid ett sammanträde med bygdens bönder den 16 okt. 1871 varvid samtliga enhälligt samtyckte till deltagande i "bönhusets" upp­förande,

När kyrkorgel (piporgel) omsi­der anskaffades blev uppsjungaren — "klockaren" dock obehövlig.

Det fanns onekligen kraftkarlar inom Kalvträsk hank och stör. Den råa styrkan hörde väl också till en mans förnämsta egenskaper. I en­lighet med den tidens tradition gällde det alltså att t. ex. genom tyngdlyftning utröna vem som var den starkaste bland starka. Det hindrade emellertid ej att en ännu kraftigare man, efter en tid utro­pades som den starkaste. För egen del menar jag att "Gusta-Orsa Os­kar" nog var den starkaste. Han var åtminstone bredast över ax­larna

[Anton Rosendahl]

"Gammel-Oskar" var ju dessutom 183 cm lång och var han dessutom kraftigt byggd och bredaxlad, så ingav han nog en del respekt.