Kalvträsk under 1800-talet del3

[Claes-Olav Bohman]

Kalvträsk, fastän den största byn i socknens övre del, hade dock ej några affärsmän inom de egna ned­ärvda leden, men så småningom fylldes denna brist från skilda håll. Ludvig Lindkvist alias "Ludde inna lia" var son till "Villvasssmen", inflyttad och måg till den legenda­riske Pilgren i Lossmen. Han var skogsarbetare, även smed tror jag, men också bygdespelman och han hanterade sin fela även i sin sena ålderdom.. Kalle Lindmark, även inflyttad och bofast, arbetade stän­digt på folks undergång, med andra ord som skomakare. Men en skicklig sådan, ja, utan tvekan den skickligaste inom sin bransch. Snygga stövlar och näbbskor samt absolut vattentäta flottningsskor (kängskostövlar) — se där förde­larna med "skomakarkalles" pro­duktion. Men yrket var underbetalt och dessutom i längden hälsofar­ligt, och de slantar som inflöt voro säkert otillräckliga för en talrik familjs underhåll.

Förutom det matnyttiga som jord, kreatur och fiske kunde ge frakta­des nödiga varor från Burträsk. Evad det gällde dryckesvaror kom de direkt från Skellefteå. Vägen åt båda hållen var lång och dålig, sommar som vinter.

En förändring till det bättre inträffade när firma Lagerlöv etablerade en filial i byn med Maria Rönnmark som föreståndare.

Vävskedhandlaren Nils Västman blev nästan sensation, för övrigt hemmahörande i Grisbacka, Umeå visade sig Västman vara en man med framåtanda och blick för affä­rer. Han förvärvade ett skogsskifte, uppförde bostad och idkade handel i allt större omfattning. Som den jordbruksintresserade man han var började han förvandla "Halli­dens" mark till givande åkertegar. Vävskedsförsäljaren hade avance­rat till handelsman och jordbru­kare med en betydande kreaturs­besättning. Det omfattande jord­bruksarbetet torde till en del ha utförts av genom kredithandel fastlåsta kunder.

Alla smålänningar är som bekant födda till affärsmän, och smålän­ningen Jonsson utgjorde ej något undantag. Jag känner ej till hans föregående, kanske hade även han kommit som vandrande vävskeds­försäljare. Som den välskapade smålänning han var knep han en av inspektörens sköna döttrar och etablerade en handelsaffär som dock aldrig erhöll någon vidare konkurrenseffekt visavis kollegan. Personligen var han något kärv i sitt uppträdande och saknade den smidighet som var och fortfarande är en stor tillgång för en driven affärsman. Han flyttade emellertid efter en tid från samhället men ägnade sig alltfort åt affärslivet på andra håll.

Det hör dock ej inom ramen för denna "1800-talsrevv."

E. K1 a s s o n

[Anton Rosendahl]

Mycket underhållande läsning! Esters pappa Nils Vestman verkar ju ha varit en duktig affärsman och bonde. Han verkade dock inte alltid hålla sig inom lagens ramar...