Barnarbete 1:a perioden

[Claes-Olav Bohman]

Jag tror inte att vi barn led så mycket när vi som småbarn fick lära oss att hjälpa till med ”enklare göromål”, som det kallades förr i tiden. Jag minns hur lycklig jag var när jag lyckades bära 6 hässjestänger på axeln från stortallen fram de 50 metrarna till hässjan. Det var således stänger till ett helt skot. Däremot blev jag aldrig så duktig att jag fick äran att med spett göra hål på lägdan och med en våldsam kraft stöta ner stolpen i marken. Detta fick bara utföras av specialister. Detta mästerverk skulle längre fram testas av den våldsamma ”blåskall´n” (blåsvädret).. Gud förbjude om någon Stockholmshässjare hade varit i farten och satt upp ”häsigår´n” som det hette på bondska. Dvs. stolpar och stänger, som bildade formationen i hässjan. Även det översta varvet på hässjan skulle utföras av skickliga hässjare.
Man skulle helst med krok famna höet för att det skulle ligga ordentligt. Dit släpptes heller aldrig ”Stockholmshässjare”. Det hjälpte inte alltid ändå för ”blåskall´n” lyckades ändå lyfta på ”överstvarvet” ibland. Men oftast stod hässjan pall. Jag minns hur far brukade gå på besiktning på ställen där dessa ”sörlänningar” varit och hässjat. Han ville därmed bevisa att yrkeskunnandet här uppe var vida överlägset.
Om man snällt arbetat hela dagen och räfsat dikeskanterna, när man slagit ”skrabbet” som det hette det som växte i diket och på kanten, då fick man kanske gå ner till sjön och bada. I ärlighetens namn minns jag inte om jag fick någon sockerdricka under denna tid, men några år framåt i tiden så minns jag då att ”drickesbilen” kom till Kalvträsk och då kunde man få smaka. Jag minns speciellt kapsylerna som hade ett öra som man tog i och slet så att kapsylen åkte av. Aldrig smakade en läskedryck som då.
Även minns jag med glädje den belöning som väntade när hela första perioden (hässjandet) var avklarat. Då hade hundratals skot med svett och ädel kamp gjorts klara och stod där i all sin prakt och väntade på att andra perioden skulle börja.