Barnarbete 2:a perioden

[Claes-Olav Bohman]

Det var en spännande tid för då gällde det om Gud var god och lät solen skina i Kalvträsk och inte bara i Åsträsk och Villvattnet. Och dessutom gärna lämplig blåst så att höet torkade.
Då fick jag följa far ut i båten och fiska. Nu hade man ”gjort rätt för det”. Under denna tid ”fånöttesse man sä eint”, dvs gjorde saker som inte ansågs nyttiga. Ofta hade man så tur att just denna tid var den bästa tiden för fiske. Även abborrarna gillade värmen. Detta är väl den tid från barndomen som man minns allra bäst och med största glädje. Allra bäst minns jag då jag och pappa en fin sommarafton satt vid utloppet av Kalvträsket och tänkte på hur fint hässjorna torkade då plötsligt jag fick ett enormt hugg på mitt spö. För övrigt ett fint hemgjort spö från nåt träd nere vid sjön, med en lina av björntråd och en flaskkork som flöte. Jag drog allt jag orkade och precis när abborren kom mot mig in i båten så gick björntråden av. Abborren vägde 1,2 kg och var tills för något år sen den största spöfångade abborren som jag fått. Till saken hör att pappa på samma resa fick en abborre på 1,6 kg. Den sommaren torkade höet fantastiskt bra. Jag vet inte om björntråd finns än idag, men jag har då en rulle kvar om det skulle bli kristider. Förresten finns även spöet kvar och tjänstgör fortfarande på mina fisketurer vackra sommardagar. Varför lämna ett vinnande koncept