Lars Brev till berörda

[Claes-Olav Bohman]

Efter tillstånd av Lars publicerar jag hans bidrag i kampen mot Goliat på Skellefteå Kommun.

Till:

Gabriella Nygren, Bygg- och miljökontoret

Ingela Henriksson, Bygg- och miljökontoret

Sören Granlund, Bygg- och miljökontoret

 

För kännedom:

Thomas Öhlund, Näringslivskontoret

Per-Erik Jakobsson, Skelleftebränslen

Claes-Olav Bohman, Kalvträsk

 

 

Angående bensinanläggningen i Kalvträsk

 

Bakgrund – eller historien om humlan som flyger

René Goscinny var en fransk tidningsredaktör som levde mellan 1926 och 1977.  Mest känd för eftervärlden är han emellertid som skapare av den tecknade serien Asterix. Serien utspelar sig som de flesta nog känner till i romarriket och handlar om en nord­gallisk by där byborna tack vare en magisk dryck får övernaturliga krafter som gör att de lyckas stå emot hela den romerska armén – till Ceasars oerhörda irritation.

 

Om kalvträskborna har tillgång till någon magisk dryck må vara osagt, men byn väg­rar – i likhet med Asterix och hans tappra galler – att ge upp; utan kämpar heroiskt för sin överlevnad, även om oddsen inte alla gånger är de bästa för en liten by belägen mitt bland skogar, berg och sjöar; 70 kilometer från centralorten.

 

I byn finns en affär – Kalvträsk Handel – som egentligen borde benämnas Humlan. För på samma sätt som humlan flyger, trots att den egentligen inte kan enligt aero­dynamikens lagar, så kämpar affären på och förser bybor, fritidsboende och besökare med livsmedel och bensin – för att inte tala om den sociala mötesplats som affären tillhandahåller.

 

Till råga på all galenskap så försöker affären satsa – jo, ni läste rätt! – den försöker satsa, nu senast genom att investera i ett nytt inbrottslarm, en streckkodsutrustning och en ny, modern, bensinanläggning, då den befintliga sjunger på sista versen och dessutom bara är tillgänglig under affärens något begränsade öppettider.

 

Utan bilen stannar Sverige – och utan drivmedel stannar bilen

Vid ett byamöte i augusti ställde sig en enad by bakom förslaget att stödja satsningen på en ny bensinanläggning från Skelleftebränslen AB, och byborna har solidariskt tecknat sig för att gå in med en ekonomisk grundplåt på i runda slängar 100 tkr – en imponerande pennings­umma i en så pass liten by! Resterande summa har affären sökt i inves­terings­bidrag från läns­styrelsen, och därifrån har man fått positiva utfäst­elser. Skell­ef­teå kommun­­styrelses arbetsutskott har också, glädjande nog, i ett yttrande tillstyrkt själva ansökan – och därmed kan vi väl alla ropa hurra!

 

Nja, en sak återstår förstås, och det handlar om bygglovsprocessen, och frågan som gör att processen dragit ut på tiden, och rentav avstannat – åtminstone som det förefaller just nu – är hur en bensinmack kan etableras inom ett tänkt framtida vatten­skyddsområde.

 

Kan petroleumhantering tillåtas inom ett vattenskydds­om­råde?

I Kalvträsk finns i dag två äldre drivmedelsanläggningar: en bensinmack vid affären och en dieselmack vid Bergströms lastbilsgarage. Båda dessa ligger – och har i åtskill­iga år legat – inom det område som nu pekas ut som ett kommande vatten­skydds­område. Den moderna driv­medels­­­­­anlägg­ning som affären nu alltså vill införskaffa skulle enligt planerna ersätta båda dessa äldre anläggningar.

 

Den planerade anläggningen kommer att bestå av en dubbelskrovig ovanjordstank med skydds­­duk under hela tankzonen och ha en modern, självslutande tappnings­pis­tol, vilket sammantaget säkerställer att ingen mätbar miljöpåverkan kommer att ske inom vatten­skyddsområdet.

 

Men lagstiftningen då? Den medger väl inga undantag?

 

Skyddet för vattentäkter regleras som bekant i 7 kap. 21-22 §§ miljöbalken. Miljö­balken säger egentligen bara att en kommun kan peka ut ett vattenskyddsområde och för detta område utfärda närmare föreskrifter om vilka inskränkningar som är nödvändiga för att säkerställa syftet med det aktuella området. I Naturvårdsverkets handbok 2003:6 med allmänna råd för vattenskyddsområde får föreskrivande myndighet närmare vägledning om hur detta kan tolkas.

 

I dessa allmänna råd anges (sidan 48) att det ”bör föreskrivas att hantering av petro­leum­produkter inte får förekomma…” inom primärt vattenskyddsområde. Värt att notera här är alltså det lilla verbet ”bör”, som trots allt ger berörd myndighet ett litet, men dock, eget tolknings- och handlingsutrymme.

 

Kan vi allra ödmjukast få be om ett besked?

Det finns alltså ett tolkningsutrymme i lagstiftningen med dess åtföljande allmänna råd. I den ena vågskålen ligger krasst uttryckt Kalvträsks och Kalvträsk handels framtid, men också möjligheten att få bort två gamla drivmedelsanläggningar inom det kommande vatten­­skyddsområdet och ersätta dessa med en toppmodern. I den andra vågskålen ligger en benhård och ensidig tolkning av vad som får – och inte får – förekomma inom ett vatten­­skydds­område.

 

För Kalvträsk handels del är det inget reellt alternativ att placera drivmedels­anlägg­ningen i utkanten av byn, utan det som gäller är att få placera den i affärens absoluta närhet – eller inte alls.

 

Det som detta mejl slutligen mynnar ut i är därför ett önskemål om att få ett besked, helst ett beslut, huruvida det går att hitta en för Kalvträsk och Kalvträsk handel till­freds­ställande lösning på bensinfrågan.

 

Snälla: ge oss ett tydligt svar, ge oss ett nej eller ännu hellre ett ja! Att leva i ovisshet är både otill­fredsställande, frustrerande och handlingsförlamande.

 

 

Med vänliga hälsningar

Lars Lustig