Kalvträsk kyrkas historia

[Anton Rosendahl]

Kalvträsk kyrka

 

Kyrkomiljön

Kalvträsk by, i västra hörnet av den vidsträckta kommunen Skellefteå, omges av skogar och glesbygd. Med ca 50 km av dåliga vägförbindelser till närmaste kyrka i Burträsk blev kyrkobesöken besvärliga för de allt fler nybyggarna under 1700- och 1800-talen. När ett eget kapell byggdes i slutet av 1800-talet valdes den högsta punkten i byn. Kyrkplatsen omges idag av gran och tallskog, men torde ha varit mer öppen från början, med en betagande utsikt över byn och mot sjön Kalvträsket och omgivande berg. Kyrkogården som omger kyrkan avgränsas med bogårdsmur eller stödmur. I nordväst finns ett gravkapell från 1930 och strax utanför kyrkogården en ekonomibyggnad från 1998. Församlingsgård och prästgård finns ca 100 meter söder om kyrkan. Ett nyare utvidgat begravningsplatsområde finns i söder.

 

Kyrkogården

Begravningsplatsen iordningställdes och invigdes 1893, men indelades i gravfält först 1933. Terrängen är relativt kuperad och sluttar ner från kyrkan. Kyrkogården är öppen och gräsplanterad, med grusgångar och relativt få björkar samt någon enstaka rönn. Häckar saknas. De äldsta gravarna finns nordväst om kyrkan, vilket också är den intressantaste delen. Där har det funnits grusgravar, men de lades igen till gräsmatta på 1960-talet. Begravningskapellet i 1920-talsklassicistisk stil uppfördes 1930 efter ritningar av arkitekt Birger Dahlberg, Skellefteå. Det är en träbyggnad med stående vitgrå locklistpanel och valmat papptäckt tak, som går väl ihop med kyrkan. En brant slänt med flera granar avgränsar gamla delen från det nya området i sydväst, som till stor del fortfarande är outnyttjat.

 

Kyrkan

Kapellet uppfördes mellan åren 1887-1889 efter ritningar gjorda av förvaltaren vid Robertsfors bruk, Gustaf Oscar Tundal. Att just han ritade kapellet finner nog sin förklaring i att Robertsfors bruk vid den tiden allt mer ägnade sig åt sin sågverksrörelse, och de hade betydande intressen i den skogrika kalvträskbygden. Bolaget skänkte även pengar till kapellets uppförande. Tundal gav kapellet en tolvkantig form med ett indraget torn ovanpå ett sadeltaksförsett vapenhus i väster. Den utskjutande sakristian bakom koret i öster fanns inte på ritningen men tillkom vid byggandet. Det är svårt att veta om hans inspiration närmast kom från de nybarocka centralkyrkor som byggdes under 1800-talets senare del eller från burträskbygdens många rundlogar med tälttak.

 

Hursomhelst var det knappast någon utformning som skulle ha rönt de centrala myndig-heternas uppskattning. Några år tidigare hade Tundal fått sin snarlika ritning för kapell på Holmön refuserad av Överintendentsämbetet. Men den här gången skickades aldrig ritningarna in för godkännande. Det svartbygge som kom att uppföras avviker därför rätt mycket från övrigt kyrkobyggande vid denna tid, som passerat centralmaktens likriktande godkännande.

 

Ursprungligen var den timrade stommen bar och tornet försett med en spånklädd tryckt lökkupol. Detta uppfattades med tiden som alltför ryskinspirerat och 1913 genomfördes en omgripande renovering, varefter kapellet invigdes som kyrka. Tornet byggdes om och kyrkan försågs med stående locklistpanel och fick därmed ett mer klassicistiskt utseende. Taktäckningen av tjärpapp byttes mot falsad svartplåt, som senare målades tegelröd och på 1980-talet lades om till tegelröd skivplåt. Kyrkans exteriör är frånsett takfärgen alltså i huvudsak oförändrad sedan 1913. Möjligen har kulörerna ändrats något.

 

Invändigt är kyrkorummet ljust och ganska stort, tack var den runda formen och de många höga rektangulära fönstren åt alla väderstreck. Interiören är dock inte särskilt sammanhållen utan uppvisar årsringar från flera olika renoveringstillfällen. Från byggnadstiden är predikstolen, altarringen och bänkarna kvar. Den svängda predikstolen i barockstil påminner en del om den som fanns i Burträsks dåvarande kyrka och snidades liksom altarringen av kyrkans byggmästare, Gustaf Nilsson-Lundqvist från Bodbyn. De öppna bänkarna har tidstypiskt figursågade gavlar, men bänkstocken är demonterad. Längst bak i kyrkan hänger en liten kyrkklocka som var kyrkans första. I samband med den omfattande yttre renoveringen 1913 tillkom altaruppsatsen och altartavlan samt ljuskronan. De förra utfördes av målaren och möbelfabrikören Otto Wretling i Umeå.

 

Altartavlan i närmast pointillistisk teknik föreställer Kristus på korset med en landskapsvy från Kalvträsk i bakgrunden. Den tredje årsringen är från renoveringen 1932. Då varmbonades kyrkan vilket medförde att väggbeklädnaden ovan bröstningshöjd tillkom och innertaket fick en spånisolering. Innertakets stjärnmålning som tillkommit 1913 målades över och troligen tillkom vindfånget vid den södra sido-ingången.

En större renovering genomfördes också 1952. Då togs värmekaminerna bort och ersattes av elradiatorer. Även två bänkrader framme vid predikstolen demonterades. Troligen var det samtidigt som boaseringen avlägsnades (ursprungligen spontad bräd-panel) och nuvarande kulörer tillkom. Kyrkan är därefter ommålad fler gånger så nuvarande målningsskikt är sentida.

 

Kyrkans förnämligaste föremål är orgeln, som tillverkades för Burträsk kyrka av orgel-byggaren Per Zacharias Strand i Stockholm 1839 och skänktes till Kalvträsk kyrka 1903. Strand räknas som en av landets främsta orgelbyggare under 1800-talets förra hälft. Han ska ha byggt åtminstone ett 70-tal orglar, varav högst ett tjugotal fortfarande kan finnas kvar (uppgift från 1988). Kalvträsk är den enda bevarade i stiftet. Då läktare saknas i kyrkorummet står orgeln placerad längst bak, men sedan 1952 på ett lågt podium och vinkelrätt mot mittgången. Orgelverket renoverades och byggdes delvis om av Grönlunds orgelbyggeri 1959 och 1972. Vid det senare tillfället kompletterades tramplådan även med elektrisk drift. Orgelfasaden målades om 2009, vilket gör att patinan är begränsad. Församlingen upplever kyrkans akustik som god.

 

Kulturhistorisk karaktäristisk och bedömning

Kalvträsk kyrka är ett ovanligt exempel på träkyrka från 1800-talets slut, dels genom sin form då det är den enda tolvkantiga kyrkan i Sverige, dels genom den speciella lösningen med det indragna tornet placerat på vapenhuset. Möjligen kan den representera regionens folkliga byggnadskonst.

 

Eftersom ritningarna aldrig godkändes av Överintendentsämbetet byggdes kyrkan helt i strid mot de ideal som gällde för kyrkobyggnadskonsten under Helgo Zettervalls tid som överintendent under slutet av 1800-talet. En del av de mest originella dragen tonades dock ned vid ombyggnaden 1913, då kyrkan fick en mer konventionellt klassicistisk karaktär. Invändigt har kyrkan renoverats många gånger men det mesta av den fasta inredningen är ursprunglig.

Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna

Kalvträsk kyrka är ett för landet ovanligt exempel på 1800-talets träkyrkor genom sin tolvkantiga planform, tornets placering på vapenhustaket och det faktum att ritningarna aldrig godkändes av Överintendentsämbetet.

 

Det mesta av den fasta inredningen – predikstolen, altarringen och bänkarna – är ursprunglig och tillverkad av kyrkans byggmästare. Färgsättningen är dock troligen något ändrad.

 

Altartavlan föreställande Kristus på korset med kalvträskbygdens landskap runtom är tidstypisk och av stort regionalt värde. Otto Wretling, som både målade tavlan och snidade altaruppsatsen, tillhörde den erkänt skickliga hantverksfamiljen Wretling från Umeå.

 

Kyrkans ljus, volym och akustik upplevs som fina kvaliteter och bruksvärden av församlingen.

 

Orgeln är kyrkans förnämligaste föremål. Den är tillverkad av en av sin tids skickligaste orgelbyggare i landet, varifrån relativt få orglar är bevarade med ursprungligt orgelverk.

 

 

[Anton Rosendahl]

Smart Ove att samla all info kring kyrkan på samma ställe!

[Anton Rosendahl]

Jag vet att C-O har skrivit om kyrkan tidigare, men jag tänkte att det kanske finns någon ny information i detta blogginlägg som jag nu har skrivit och lagt upp här.