Kalvträsk Kyrka del 6

[Claes-Olav Bohman]

församlingens utveckling

Frågan om att stationera en präst i övre delen av Burträsk socken aktualiserades efter kapellbygget. Under 1890-talet besöktes kapellet 6 gånger årligen av prästmännen i Burträsk.

Diskussioner fördes om att anskaffa ett prästboställe i Åsens by, främst motiverat av närheten till det expanderande stationssamhället Åsträsk. Planerna kom dock aldrig att förverkligas. Efter en viss dragkamp mellan de större byarna stationerades slutligen prästbo­stället till Kalvträsk. En bidragande orsak till detta var en större do­nation av hemmansägaren A. G. Lindberg i Granträsk, avsett för bygge av en prästgård i Kalvträsk. 1894 inköptes därför ett hemman med mangårdsbyggnad, ladugård och bryggstuga i Kyrkbackens södersluttning. Mangårdsbyggnaden flyttades ner ett femtiotal meter till sin nuvarande plats och renoverades sedan till prästgård.

I maj 1905 beslutade Kunglig Maj:t att tillsätta en extra ordinarie prästman i Kalvträsk. Till den första
tjänsten förordnades Erik Daniel Eriksson, bördig från Åsele. Redan på hösten 1905 bildade han den första missionsföreningen och året därefter Kalvträsk kyrkliga ungdomskrets.

Redan under 1890-talet väcktes frågan om att Kalvträsk skulle bilda egen församling. Livliga diskussioner synes ha förekommit i bland annat namnfrågan. Bland förslagen fanns Sikån, Sikådalen, Bergdala. Slutligen enades man för beteckningen Kalvträsk församling. 1919 förklarades Kalvträsk som egen kapellförsamling i Burträsk pastorat. Församlingsgränsen drogs mellan byarna Åsen och Villvattnet. Samtidigt inrättades även en ordinarie komministertjänst i Kalvträsk. Den nya församlingens förste komminister blev Anders Helmer Lindqvist från Byske.

1930-31 byggdes ett gravkapell strax väster om kyrkan. Gravkapellet är ritat av arkitekt B. Dahlberg, Skellefteå och uppfört av byggmästare Gunnar Lindkvist, Fisktjärnliden. Kapellet har nyligen genomgått en omfattande renovering.