Gustav och Amanda

[Claes-Olav Bohman]

Gustav och Amanda Söderström nöjda efter 58 gemensamma år

F. d. hemmansägaren, smeden och snickaren Gustav Söderström och hans maka Amanda, f. Vikström från Kalvträsk, har varit gifta i 58 år och är bland de äldsta gifta paren inom Burträsk socken. Han blir 83 år i april, hustrun 82 år i augusti. De bor i Kalvträsk hos en son, där de har en lägenhet i övre våningen och sköter sig själva.

Makarna gifte sig i Åbyn, Burträsk, i början på 1899. De har haft en strålande hälsa, Gustav Söderström hade inte varit sjuk en enda dag tills han i fjol höstas fick blodpropp. Han har repat sig från sviterna av sjukdomen och båda makarna tycker, att de nu har del väldigt bra och är mycket nöjda med sin tillvaro. Men livet har inte alltid varit en dans på rosor för Amanda och Gustav.

ODLADE 8 HEKTAR MYRMARK

Makarna bosatte sig i Kalvträsk och bodde i en s. k. bagarstuga de första åren tills en ny vinterbyggnad uppfördes.

— Den jord vi ägde kan betecknas som en tomt, berättar Söderström. Vi köpte till myrmarker som vi slog och bärgade.

Första tiden hade makarna två kor och en galt. När den nya fastigheten var byggd blev det betydligt bättre för Amanda att sköta hemmet. Under de år som följde kom det nya familjemedlemmar. Makarna har haft nio barn varav fem pojkar och två flickor lever. Under tiden odlade Söderström upp många nyodlingar, han beräknar arealen till 8 hektar odlad myr­mark. Men en stor familj kostar också pengar, även om allting på den tiden var enkelt och billigt. Inkomsten från jordbruket räckte inte till, biinkomster måste till lör utt klara familjens uppehälle.

MÖBELSNICKARE OCH SMED

Gustav Söderström var en händig karl och han började tillverka möbler, smida och måla. Han behövde inte heller vara sysslolös, han var noggrann och utförde sitt arbete väl. Att vara borta i arbete på dagarna och sköta jordbruket på kvällar och nätter måste ju ha varit strävsamt för Söderström.

• Men jag var ung och hade god hälsa, så det fick lov att gå, även om jag var dödstrött många gånger, berättar Söderström. Värst var det när våra barn fick difteri. Ingen människa vågade komma till oss, och när de såg mig, gick de stora omvägar. De var rädda för smittan. Under denna tid sov jag inte många timmar på fem veckor. Trots vi hade upp doktor många gånger dog två av våra barn, en dotter och son i åldern 7—9 ar

 

PLANBOKEN VAR FÖR DET MESTA TOM.

• Visst har det varit strävsamt och plånboken tom för det mesta. Men, säger Söderström, jag är inte övertygad om att vi skulle ha varit mera förnöjsamma om plånboken varit full. Vi är tacksamma och har mycket att tacka Gud för att vi båda har fått uppleva vår ålders höst. Barnen är friska och duktiga och ser ut att klara sig bra. När jag och Amanda nu har fått det så bra på gamla dagar, har vi inget att klaga över, slutar den gode berättaren och odalmannen.

Sven.