Den miljövedvetne Kalvträskaren

[Claes-Olav Bohman]

Den fullständiga versonen som var redigerad i NV Införd för ett par veckor sen..

Den miljömedvetne Kalvträskaren Herr Man hade en stor önskan som han ville ha uppfylld innan han ”drog ur jacket och flyttade upp på vindan” (dog). Han ville besöka det hockey¬tempel i Skellefteå till vilket han bidraget med så mången skattekrona.
Han skulle passa på nu när AIK gått till slutspel och stämningen skulle nå från isen och ända upp i taket.. För att spara på miljön så åker man inte bil utan buss. Det hade de kloka riksdagsmänniskorna i det avlägsna Stockholm bestämt. Då gäller det att planera Om matchen spelas lördag eftermiddag så måste man åka med bussen fredag morgon 07.30 från Kalvträsk. Man får då övernatta i Burträsk eller hos någon trevlig kompis i Skellefteå som står med ”öppen dörr”. För vem vill inte inhysa detta utrotningshotade släkte. Han tänkte att det fanns mycket att se i Burträsk så han förfasades inte mycket över denna tanke. Han hade tillbringat många dagar och nätter i timmerskogen sovandes i dragiga timmerkojor, så det skulle nog gå bra. Efter en dags kringflackade i Burträsk så beslöt sig Herr Man att ta aftonbussen in till Skellefteå för att där ta in på hotell.
Där var det nog trevligare än i de dragiga timmerkojorna som han med vemod drog sig till minnes Där skulle det nog inte serveras kålbullar med amerikafläsket, men det fick väl duga med vanlig stadskost. Tidigt på lördagsmorgonen gick Herr Man ut i det brusande stadslivet för att titta på det miljövänliga leverne som där förevisades. Men redan här förstod han att det var nåt fel på den kunskap som de styrande lärde ut. Bilar körde fram och tillbaks och det luktade då inte frisk skog.
Som det levande beviset på sitt miljötänkande så gick han hela vägen upp till isladan. Nu var han laddad både till kropp och själ och betalade in sig och gick för att ta en titt på skapelsen. Efter den långa isdansen så kände han sig upprymd och glad då AIK lyckades dansa till sig segern. Det var med lätta steg han återvände ner mot staden. Nu var han nästan halvvägs på sin resa, men det återstod ännu två övernattningar. Skulle han gå ut på krogen. Eftersom han bara hade erfarenhet från krogen i skogen och plogen i jorden så kunde det väl vara på sin plats. Men då detta inte heller var nåt miljövänligt ställe så blev han inte långrandig. Han skulle slå ihjäl en dag till så han gick tillbaks till hotellet och lade sig och tänkte att nu var det bara 2 nätter till och sen kunde han ta bussen till Burträsk måndag afton för att ansluta till bussen från Burträsk 15.45 och åka hem till Kalvträsk måndag kväll ca 16.30. Det var väl inte målet som var det viktiga utan det var resan. Som min gamla mor skulle ha uttryckt sig: ”en riktig lustresa”. Men miljön hade han då sparat på.
Fotnot: Bussarna mellan Kalvträsk och Burträsk går på morgonen från Kalvträsk och på aftonen till Kalvträsk Inte båda vägarna.
Slutledning.
Detta är ingen kritik mot bussbolaget ej heller staden Skellefteå. Berättelsen vill bara visa svårigheten med kollektivtrafikens fungerande i dagens avvecklade landsbygd. Underlaget gör att man inte kan kräva mer bussturer. Frågan är väl hellre hur centerpartisten Maud Olofsson skall lösa detta? Hon är ju ”lands¬bygdens försvarare”. Men sanningen är väl troligare att man vill forsla alla inlandsbor till Skellefteå och stänga in dem i ett höghus. Alla lär ju rymmas. Och tänk så billigt det blir, förutsatt att man inte ger sig i kast med stadsborna och börjar slåss. Då äts vinsten snart upp av diverse landsfiskala kostnader. Sådana problem har vi alldeles för gott om i dagens urbaniserade samhälle. Men vem skall då upprätthålla det ”levande landskapet”?

[Claes-Olav Bohman]

Det är ju alldeles tydligt att det bara är de starka och "tjurskalliga" som överlever

[Vivi-Anne Fredriksson]

Värre blir det om du blir sjuk och skall till Umeå eller Skellefteå lasarett för undersökning eller operation.
Vi är några som haft problem med detta.
Följande hände när jag skulle till Umeå för operation.
Ringde reseservice för att beställa taxianslutning till Burträsk för att hinna med första bussen därifrån på morron.
Men det gick inte jag var för lite sjuk för att få åka taxi till Burträsk. Att jag skulle åka hem med gipsad arm samma dag och då inte skulle kunna köra bil då ville dom inte godta som anledning.
Kvinnorösten i telefon svarade bara. "Ja bosätter man sig på ett sådant ställe så får man väl skyll sig själv"
Hur tog jag mig till Umeå då?
Jag avslutade samtalet och väntade några timmar tills jag förstod att det varit skiftbyte på reseservice. Då ringde jag igen och fick då taxi från Kalvträsk till Umeå.
Men hade otur när jag skulle hem för då var det den första rösten som jobbade igen. Så jag fick inte åka med bussen till Burträsk utan blev skickad med Lyckselebussen och en taxi skulle hämta upp mig i en mörk korsning mellan Umeå och Lycksele för att köra mig till Kalvträsk.