Recept på hur en kommun avfolkar glesbygden.

[Claes-Olav Bohman]

Recept på hur en kommun avfolkar glesbygden.

den 10 november 2013 kl. 09:54

Som vi alla vet, kostar det att hava gatlysen tända i de små byarna på landsbygden.

Jag kan inte förklara varför det är dyrare på landet än i stan men så är det.

Därför kan kommunen spara en massa kosing genom att släcka var tredje lykta och stänga av dem helt kl 23.

Så mörker skall råda över de få stackare som vägrar flytta och bosätta sig i paradiset i en stad.

Sophämtning är ju tjänst som kommunen skänker till sina invånare för en stor summa pengar.

Då kommer kommunens sophämtare och plockar upp ditt skräp var fjortonde dag.

Fast kommunen har förstås lagt ut det på entreprenad och därmed frånsagt sig allt ansvar.

Skulle ännu ett hus bli tomt pga att personen som bodde där hamnat på ett äldreboende eller helt sonika gått och dött, så ska du inte tro att sophämtningen upphör.

Nej, kommunmänniskorna anser att vi ska vara solidariska med den övriga befolkningen i kommunen och glatt betala denna avgift ändå.

Dock plockar de in sopkärlen så fort möjligheten finns.

Om vi skulle ifrågasätta varför vi på landet själva måste köra till en tätort, eller ännu hellre till en annan kommun, för att källsortera glas, plast och metall så hävdar kommunen att de inte har något ansvar för detta därför att sophanteringen är utlagt på entreprenad.

Skulle någon då drista sig till att kontakta entreprenören så får vi till svar att det blir alldeles för dyrt att hämta

källsorterad metall, glas och plast 2 ggr per år.

Så det är följaktligen, anser kommunen, som alls inte har något ansvar i denna fråga då den är utlagd på entreprenad, mycket mer samhällsekonomiskt om varje hushåll själva kör 10 mil en gång per vecka för att vara miljövänliga.

Att andra kommuner i Västerbotten har en ambulerande verksamhet där detta sköts och fungerar utmärkt kan inte tas i beaktning, menar man från den icke för källsorterade sopor ansvariga kommunen.

I vår by finns en affär.

Jag tar det en gång till:

I vår by finns det en affär.

För en stadsbo är detta alls inte något man behöver hurra för.

I Kalvträsk är det däremot på gränsen till det otroliga med tanke på att invånarantalet är 37.

Nu kommer vi till ett av de bättre recepten som kommunen tar till för att se till att denna affär och invånarantalet skall sänkas ytterligare och helst av allt uppgå till noll.

Byborna, som vägrar att ge upp och flytta till stadens sus och dus, samlar ihop en stor summa pengar i syfte att införskaffa en ny bensin- och diesel-mack.

Orsaken till detta är att ge besökare en bra service dygnet runt i samband med ett besök samt att de som äger en traktor inte ska behöva köra 7 mil till nästa kommun för att tanka.

Länsstyrelsen tycker att detta är en god idé och bifaller och garanterar ett större bidrag till denna mack.

Det är då som kommunens tjänstemän plötsligt kommer på att det finns en by i utkanten av kommunen som de helt glömt bort tills nu.

- En bensinmack i den döende by, ropar de unisont och sätter sig genast och sammanträder för att lägga upp en handlingsplan.

Kort därefter, då alla voro rörande eniga för en gångs skull, kommer två billaster med kommungubbar och gummor utrustade med akademikerstövlar och akademikerpennor i varje bröstficka samt lufttäta skyddskläder över kostymer och kommuntjänstekvinnokjolar.

De trava omkring i samlad trupp i flera timmar i byn, utan att gå vilse så hemskt mycket, och nickar då och då när de se ett träd som de flesta nästan veta namnet på.

Ibland ses någon peka till höger eller vänster och kommentera att väderstrecken på landsbygden hava nästan samma egenskaper som i en tätort.

Sen åker de hem.

För att få tillåtelse att bygga en ny bensinmack behöver man bygglov.

Det är alls inte så konstigt.

Det behövs även på landsbygden.

Speciellt om man tar i beräkning att kommunen dels vill att denna by ska vara tom och öde inom 20 år.

Dels för att alla vet att denna by är tom och öde inom 20 år pga att medelåldern idag är 65 år.

Ett bygglov är inte något som ges lättvindigt.

Nej en bygglovsansökan måste granskas i många olika instanser så att man inte begår något misstag.

Men det är inte otroligt att det ändå ges ett godkännande inom ett par tre år.

Men kommunens tjänste-män och -kvinnor är inte så obyråkratiska.

När de funderat över denna kusliga bensinmack i tre månader så föder de en strålande idé.

Vatten!

Kalvträsk har haft sin egen vattenförsörjning från en kallkälla sedan urminnes tider.

Kalvträsk har också haft en bensinmack allt sedan 1959 på samma plats som där den nya macken skulle kunna uppföras.

Men kommunens tjänstemän (och kvinnor) har inte gått på dyra kommunkurser i Spanien för intet.

- Vattenskyddsområde! ropa de med glada röster.

- Om vi utropar detta område som ett vattenskyddsområde kan vi säkert utan att egentligen anstränga oss kunna neka till att detta monstruösa bygge blir av.

Byborna, som levat med vanligt sunt förnuft hela sitt liv föreslår då att det vore bäst att uppföra denna mack innan vattenskyddsområdet blir eller inte blir ett faktum.

Det är då som kursavgifterna äntligen betala sig fullt ut.

- Nej, säger kommungubbarna (och tjejerna)!

- Det kan inte bli tal om att bygga något på denna plats eftersom det kanske kan bli ett vattenskyddsområde!

- Hur länge kan det ta att fatta ett sådant beslut, undrar då de nu något färre kvarlevande byborna?

- Jaa, det kan ta tid det, säga kommunens pampar pompöst.

- Såna här saker kan man inte hasta fram, fortsätta de och fundera samtidigt över hur stor årets bonus kan bliva.

- Vi från kommunen måste se till att alla invånare hava rent vatten.

När byborna låter hävda att macken stått där sedan 1959, fnysa endast gubbarna (och kvinnorna) från kommunen åt den okunskap som alltid råder bland dessa lägre stående varelser som vägra flytta in till stadens kultursus och kulturdus.

- Just därför, säga de myndigt, är det extra viktigt att utreda om detta område skall klassas såsom ett skyddsområde.

- Vi måste tänka på kommande generationer, som alls inte kommer att bo och leva sina liv på denna, då förhoppningsvis öde plats!

Kalvträskarna har också planer på att utöka campingområdet genom att bygga ett servicehus så att fler besökare kan åtnjuta den underbara oförstörda natur som fortfarande ligger skattebefriad framför (och bakom) turisten.

Det skulle locka betydligt fler turister till landsbygden och även giva affären en ökad omsättning.

Men si så enkelt ska det inte gå.

Ett bygglov så nära vatten!

Förvisso mitt i skogen i en bygd som är folktom om 20 år.

Men regler är regler och inom kommunen kan man inte ta hänsyn till att det inte bor någon där om 20 år.

Ska man uppföra en byggnad invid vatten så måste man noga överväga de eventuella miljömässiga nackdelarna.

Vilket mycket väl kan taga betydande resurser från de redan så hårt belastade tjänstemän inom kommunen som hava många fler små byar att ödelägga.

Däremot är det väldigt viktigt att bygga ännu en bro i staden.

Hur skall annars en stackars kommunpamp kunna hamna i historieboken?

[Claes-Olav Bohman]

För att fler skall kunna läsa denna eminenta artikel om hur världen fungerar idag så har jag fått Ove dP:s tillåtelse att publicera den här. Det är nämligen hans verk.