På spåret.

[Claes-Olav Bohman]

På 10 poäng tittar jag förvånat på termometern och ser till min glädje att nattens monsunvindar har fört in våldsam värme mot min västra stuguvägg. Termometern visar på -7 grader. För säkerhets skull går jag och spolar av glasögonen och torkar dem tvenne gånger, men måste ändock konstatera att våren är i ankommande!. Jag öppnar som i glädjerus kylskåpet och blickar försiktigt in mot mina i fjällen inhandlade maggotburkar. Öppnar försiktigt och ser hur de ilsket stirrar på mig. Nu jämarns! Jag skall bege mig mot en berömd plats.
På 8 poäng greppar jag isborren går på känd mark fram mot portdörren och vrider försiktigt om nyckeln. Försjanningen sitter inte ryggsäcken färdigapterad på sin portspik och gapar med öppet gap mot mig. Jag gör en hastig mantelrörelse och som i ett jehu sitter den parkerad på min jackbehängda rygg och jag fortsätter min resa mot känt resmål.
På 6 poäng följer jag rådjurens upptrampade väg tills jag så småningom kommer ut på motorvägen som bär mot Rom. Alla vägar bär till Rom! Den fina motorvägen gör att det är lätt att gå. Jag går som på moln, men de flesta kallar det för snö. Jag passerar över en känd bro där känd Kalvträskare en gång i tiden hade ett kraftverk som lyste upp nejden. Detta vattendrag korsar något senare en annan känd väg som går mot OST!
På 6 poäng passerar jag känt filminspelningsställe, där "luffarscenerna och pokerspelet" inspelades i de berömda Kalvträskfilmerna regisserade av en annan berömd Kalvträskare. Som ni hör befinner jag mig på synnerligen berömd mark. Dörren är öppen och gapar svart mot mig från sin tomma salong. Bredvid lokalen ståtar några stolta vita traktorägg i det gnistrande solskenet. Vad annars kunna de göra?
På 4 poäng befinner jag mig ute på grön äng som för dagen iklätt sig vit vinterskrud. Den brukades fordom av känd inflyttad bagare som var mera känd för sitt glada humör och sin virtuosa "klubbhantering". Efter ytterligare ett antal steg passerar jag den sträckning som känd skidtävling hade på den tid detta begav sig. Som en ledtråd kan nämnas att skidan som stod bild för tävlingen var något äldre än den filminspelningslokal jag nyss passerade. Min blick lyfts och jag tittar med stor förtjusning mot känt bergsområde som solen så vackert belyser.
På 2 poäng står jag framme vid min barndoms sjöstrand och slutstationen för denna resa. En sjö som under så lång tid belönat mig med så många underbara fiskeminnen och även i övrigt ljuvliga naturscenerier. Den har förmodligen fått sitt namn från den i nordost belägna Fäbod som var mångas slutmål över detta Träsk.
Tänk att få stå här ute på sjön och titta mot en svag vintersol och på de träd som för dagen hade ett gnistrande täcke av iskristaller. Känna den svaga västanfläkten smeka mitt skäggbeklädda ansikte, titta på en lågt stående sol belysa Lappselsliden och Fäbodtjälen! Då om någon gång förstår man varför man bor i Kalvträsk.
Att jag även begåvades med gäddor och mataborrar gjorde inte resan mindre minnesvärd!

[Björn Bergström]

Dessa platser har även figurerat i mindre kända Kalvträskfilmer om snömaskiner. Vem vet vilka skådespel som står på tur i nästa årtionden. Det är det speciella med Kalvträsk. Varje liten plats runtom har sin berättelse och plats i historien. Vi får hoppas det skapas fler i många år framöver.