Människor i Sveriges landsbygd har fått nog

[Birger Marklund]

Har läst i forumet ang. människor i Sveriges landsbygd har fått nog, kan bara hålla med, bor själv i Myckle är också född här, numera en f.d. bondby. Trivs alldeles utmärkt inte fråga om det. Det jag saknar lite är den bygemenskap som jag upplevde vi hade förr. Visst det ordnas med fester, vårpromenader mm. men bykänslan kan jag nog sakna ändå. Kanske beror det på mig själv men också närheten till tätorten Ske-å. När affären fanns kvar upplevde jag mera av gemenskapen, en daglig träffpunkt om inte annat, bara ett exempel. Nåväl det som nämnts handlar knappast om Myckle, här råder ingen utflyttning precis. Men som det byggs i Umeå måste vi nog alla flytta dit, för någon ska väl betala hyrorna.

Måste ge en eloge till alla Kalvträskare som kan hålla igång så många aktiviteter. Jag känner en viss stolthet över min härstamning från denna ort. Försöker att dra ett litet strå till stacken ang. marknadsföring. Har bl.a. gjort ett och annat besök på Vitberget med några av våra vänner samt mina mågar som kommer från där människorna finns, södra Sverige. Brukar också informera om denna ort bland människor jag möter.

När jag var barn fanns alltid en längtan att få besöka morfars och Ingemar i Kalvträsk, trots att jag alltid blev väldigt åksjuk. När jag var tolv år (1964) blev längtan så stor att jag bestämde mig för att cykla dit, detta var givetvis under sommarlovet. Vistelsen varade i två veckor. Jag hann utforska en hel del i omgivningen under den tiden, samt köpa två öres kola på kaféet eller var det hos Westmans? Bergströms undvek jag, tyckte det var för mycket folk där. Den där längtan kan jag fortfarande känna, dock ska man komma ihåg att besöken görs på sommaren och oftast i solsken. Mamma Birgit (99 år) har än idag en längtan att göra ett besök trots att hemstället är sålt.

Jobbar sedan 25 år tillbaka på Luleå Tekniska Universitet avdelningen heter Träteknik. Vi håller på med träforskning enkelt uttryckt. Har förövrigt alltid jobbat inom träbranschen. Jag vet hur viktig skogen är för Sverige. 1990 fick jag som uppgift att besöka i stort samtliga träindustrier i Norr – och Västerbotten. Syftet var att bygga upp ett intresse av utbildningar och korta endags seminarier bland vanligt träfolk alltså de på golvet. Jag vill påstå att jag lyckades väldigt bra med detta. Det som skrämmer mig är att så många av de industrier jag besökte då är borta idag. En sågverksarbetare i Sorsele sa ”ja vet int om he löns lärse nå mer, vi lägg nog snart ne, allt ska åt kustn”. Samma uttalande i Arjeplog. Så sant så sant. Vill också ge en eloge till Martinsons som hållit sig fast i Bygdsiljum.

Någon lösning på utflyttningsproblematiken har inte jag, håller med om att det spelar ingen större roll vem man röstar på när det gäller detta ämne.

Ju mer folk det blir i städerna ju mer pengar satsas på att bygga fina vägar så att de hinner till stormarknaden som har öppet mellan 06.00 till 23.00 alla dagar. Det kanske är stressen som ska göra att människan upptäcker att det finns en landsbygd med mera hälsosam stress, om man nu måste göra det?

[Claes-Olav Bohman]

Mycket intressant läsning som stämmer med de flestas känslor som bebor våra sista byar. Ta med din mor och kom på besök på affären. Vi kan sitta i lusthuset.