Karolina Malmin avsnitt 1

[Claes-Olav Bohman]

Efter anteckningar av fru Karolina Malmin julen 1931.

000

Från farfars tid.

Det finns ett ställe i övre delen av Kalvträsks församling som heter Adamsgård men grundläggaren var icke Adam,vår stamfader,utan min farfar. Han hette Adam Aronsson Rusk och var soldat. Han var född i slutet av 1700 talet,1/1 1791,och gifte sig år 1820 den 27 maj. Farmor hette Maria Kristina född Andersdotter 27/10 1798.De nygifta skulle ha sig ett hem men på den tiden var det till största delen vild­mark och glest befolkat häruppe. Den som skulle ha sig en jord­bit fick själv bestämma platsen och hur stort område han skull ha och sedan skriva en remiss som det hette.

Farfar sökte sig en plats och skrev själv remissen och fick den plats han önskade och kallade det sedan Adamgård. Men på den tiden var det inte lätt att bygga i vildmarken med endast hand och yxa. Såg fanns det icke. Men en stuga med fyra knutar byggdes och där fingo de nygifta sitt hem. Familjen ökades med sex gossar och en flicka. Men det blev nöd,fattigdom och elände i hemmet. Ingen fattigvård eller något understöd fanns på den tiden. Farmor måste därför flera gånger lämna barnen utan tillsyn och ströva omkring i gårdarna och tigga bröd åt de hungrande munnarna. Stackars farmor. Efter en trött och strävsam tiggarefärd mötte hon den stora sorgen i hemmet: deras enda dotter Anna hade drunknat i gårdsbrunnen.

En annan gång sände farmor två av sina gossar att skaffa korna på bete men de gingo vilse med hungrig mage;barfota och endast iklädd skjorta kommo de till Granträsk nästa morgon. Det var deras första färd utom hemmet,kanske hade de aldrig sett främmande förut och vågade därför ej gå så nära gårdarna i Granträsk. Men två gamla gummor, Anders Nirsa mor och Mattes mor,som de kallades,fingo se de två barnen nere vid sjöstranden och togo hand om dem. Men barnen visste ej vad mor och far hette men fingo stilla sin hunger med bröd kärngrädde och sedan göra den lilla tjänsten att krossa salt till smöret. Sent på kvällen fick farmor igen sina gossar.

Farmor blev svagare ju flera sorger hon måste bära Men familjeförsörjandet måste hon fortsätta med. En kall och ruskig vinterdag var hon till Hemingens by i Norsjö,där hon uppsökt alla gårdarna och till sin glädje fick hon sin säck full med mat. Den var ganska tung och farmor var glad och tacksam och ställde färden mot hemmet för att stilla barnens hunger. Men barnen fingo somna utan mat. Farmor kom aldrig hem. På morgo­nen fingo de från sitt fönster se något ovanligt på sjön Krok- träkket. De uppsökte platsen och funno,att farmor låg där död. Hon hade dignat under bördan och frusit ihjäl. Ett år förut ha­de hon sett en klar och tydlig nummer på himmelen ovan sjön. Det var den dato hon dog. Död 3/2 1866 Dödsorsak: Ihjälfrusen nära hemmet

x                            

Farfar dog i Adamsgård I870 hos sin son Karl Gustaf Tjärn­ström, som då var bosatt i fadershemmet. De som nu bo i Adams­gård äro sonsonsöner åt den Mattes mor i Granträsk som med bröd och kärngrädde stillade hungern på de vilsegångna barnen.